Cancerknöl nacken: knöl käken örat
Symtom och tidig utredning
Non-Hodgkins lymfom, aggressiva och indolenta B-cellslymfom T-cellslymfom. De olika typerna av lymfom skiljer sig åt. Vissa lymfom, de aggressiva, är ofta snabbväxande och kräver snabbt insatt behandling. De indolenta lymfomen växer ofta långsamt och har ett mer stillsamt sjukdomsförlopp och ger ibland inte några symtom alls. Patienter med ett sådant lymfom behöver därför inte alltid behandlas, men måste kontrolleras regelbundet så att behandling kan sättas in om lymfomet ger symtom eller ändrar karaktär. Uppdelning mellan aggressiva och indolenta lymfom sker utifrån cellbild, inte utifrån debutsymtom. Non-Hodgkins lymfom Totalt finns ett drygt sextiotal olika lymfomtyper i nuvarande klassifikationssystem. Detta är den vanligaste lymfomformen och är ett samlingsnamn för alla lymfom som inte är Hodgkins lymfom. Läs mer om Non-Hodgkins lymfom Hur upptäcks lymfom? Vid misstanke om lymfom får patienten gå igenom flera olika undersökningar.
Lymfom (lymfkörtelcancer)
Den vanligaste formen av sarkom i skelettet kallas osteosarkom. Den utgår från skelettceller liksom den ovanligare varianten, Ewings sarkom. Ewings sarkom kan även utvecklas i mjukdelar. Totalt finns ca 40 olika typer av mjukdelssarkom, de flesta mycket ovanliga. Granskad av: Mikael Eriksson , docent, överläkare, Skånes universitetssjukhus Fakta Osteosarkom drabbar främst barn och unga där de flesta numera kan botas. Av patienter med mjukdelssarkom botas i dag omkring 50 procent, men betydligt fler om cancern inte är spridd. Orsaken till de flesta fall av sarkom är okänd. Vad är sarkom? Sarkom är ett gemensamt namn för cancer i kroppens stödjevävnader. Det vill säga i skelett, brosk, bindväv, muskler med mera. Ett fel uppstår i en cell som gör att den börjar dela sig okontrollerat och efter en tid, ibland efter flera år, bildas en tumör. Varje år insjuknar omkring personer i någon form av sarkom. Bland de nära 70 personer som varje år får en cancerdiagnos i Sverige är det en jämförelsevis ovanlig cancerform.
Cancer i nacken symtom
En annan förklaring är att sjukdomen i sig är relativt ovanlig och att dessa patienter är svåra att undersöka adekvat inom primärvården. En viktig uppgift för ÖNH-specialiteten är därför att medverka till att göra sjukdomarnas symtom mer kända samt utbilda allmänläkare i vår specifika undersökningsteknik. Några typiska symtom är heshet, ensidiga halssmärtor som strålar upp mot örat eller smärta från själva tumörlokalen. Debutsymtom kan också vara knuta på halsen utan andra symtom. Efterhand som tumören växer kan den påverka vitala funktioner och ge svårigheter att svälja, andas och tala. Viktnedgång och malnutrition hos dessa patienter är vanligt. En översikt av de vanligaste symtomen som bör föranleda cancermisstanke anges nedan. Symtomen anges också i relation till diagnosgrupp. En mer detaljerad beskrivning av symtomen för diagnosgrupperna ges i respektive avsnitt. Expandera 7. Observera dock att spottkörtelcancer och nasofarynxcancer förekommer ibland hos yngre personer.
Cancerknöl nacken:
Cancer i halsen dödlighet
Till regionspecifikt innehåll Huvud- och halscancer Varje år får nästan 1 personer huvud- och halscancer i Sverige. Medelåldern vid diagnos är cirka 65 år. Diagnosen är vanligare bland män än bland kvinnor, men fördelningen mellan könen varierar mellan olika tumörlokaler. Huvud- och halscancer är ett samlingsbegrepp för tumörer i läpp, munhåla, svalg, struphuvud, näsa, bihålor, spottkörtlar samt lymfkörtelmetastas på halsen med okänd primärtumör. Varje diagnosgrupp är i sin tur indelade i undergrupper som skiljer sig åt, både vad gäller tillväxt, risk för spridning, prognos och behandling. De tre vanligaste grupperna är cancer i munhåla, mellansvalg orofarynx och struphuvud larynx. Antalet fall av huvud-halscancer ökar med ca 3 procent per år. Vanliga symtom vid huvud- och halscancer är heshet, sväljsvårigheter, sår i munhålan som inte försvinner eller knuta på halsen. Symtomen kan ibland vara vaga och likna infektioner med halsont. Det gör att sjukdomen kan vara svår att upptäcka i ett tidigt skede.