Fakta om vargar: hur bor vargen
Fakta om vargar:
Varg kännetecken
Vargens utseende och egenskaper Vargens utseende Vargen ser ut som en stor gråbrun hund. Svenska vargar är grå i grunden med mörkare partier på ryggen, svansen och ansiktet. De har ofta beigaktiga ben. Sommarpälsen kan vara mer rödbrun än vinterpälsen. Kinderna är oftast ljusa. Vargen blir upp till 90 cm i mankhöjd upp till nacken. Normalt väger de kg, men de kan också väga mindre. Hanar väger oftast mer än honor. Skillnad varg och hund Alla hundar härstammar från början från vargar. En del hundraser är fortfarande lika vargar, till exempel jämthund och olika slädhundar. Men det finns vissa saker som gör att man kan skilja dem åt: I Sverige finns bara grå-bruna vargar, medan de flesta hundar är mer helgrå eller mer fläckiga. Vargens tassarna är större än de flesta hundars. Vargen har nästan alltid svansen hängande rakt ner, och inte upprullad på ryggen som vissa spetshundar. En hund av rasen jämthund påminner om vargen men det finns skillnader.
Var bor vargen
Latinskt namn: Canis lupus Storlek: Varierar mycket. Normala vikter för Skandinaviska vargar är kg. Hannarna väger oftast mer än honorna. Mankhöjd upp till 90 cm. Utseende: Vargen påminner om en stor, långbent, storhuvad, grovhalsad, stortassad och sloksvansad schäfer- eller huskyhund. Skandinaviska och andra euroasiatiska vargar är grå, med grågula och rödbruna skiftningar i sommarpälsen, och mera grått i vinterpälsen. Svarta markeringar på flera ställen t ex på benen, i ansiktet, på ryggen och en stor fläck på svansroten. Öronens baksidor nästan alltid rödbruna. Nordamerikanska vargar kan vara allt ifrån helvita till helsvarta. Familj: Den största av de 35 vilda arterna i familjen hunddjur, Canidae, i världen. De största vargarna hittills har hittats i Sibirien och Alaska. Utbredning: Europa, Nordamerika och Asien. Vargen är en av de landlevande däggdjursarter som haft den största geografiska utbredningen i världen. I Sverige fanns den en gång i tiden i hela landet, men de senaste åren främst i i Värmland, Dalarna, Dalsland, Närke, Uppland, Hälsingland och Gästrikland.
Vargens utseende och egenskaper
De primitiva vargarna, som påminde mycket om de moderna södra populationerna av varg som förekommer på Arabiska halvön och i södra Asien, spred sig över Europa från den tidiga pleistocena istiden till för ungefär år sedan. Vid denna tid fanns i Nordamerika redan jättevargen Canis dirus som dog ut för 8 år sedan efter att de större bytena som de levde av, dog ut. Konkurrensen med den nyintroducerade vargen om mindre byten kan ha bidragit till dess populationsnedgång. Med jättevargens försvinnande blev vargen det enda återstående stora och vitt spridda hunddjuret. Dessa populationer kan representera överlevande populationer av de tidigaste invandrande gråvargarna från Eurasien. Fossila lämningar från sen pleistocen av stora vargar, som påminner om de båda arterna polarvarg och tundravarg C. Fossil av små gråvargar som påminner om Mexikansk varg har återfunnits i ett områden som sträcker sig från Kansas till södra Kalifornien. Detta indikerar att det förekom en populationsförflyttning under den kallare senare delen av pleistocen, då stora arktiska former flyttades söderut, och att de mindre värmeanpassade expanderade när klimatet blev varmare.
Canis lupus Storlek: Varierar mycket. Normala vikter för Skandinaviska vargar är kg. Hanarna väger oftast mer än honorna. Mankhöjd upp till 90 cm. Utseende: Skandinaviska vargar är grå i grunden med mörkare partier som kommer ifrån de svarta spetsarna på vissa hårstrån. Svarta markeringar finns ofta på benen, i ansiktet, på ryggen och en stor fläck på svansroten. De har ofta beigaktiga ben. Sommarpälsen kan vara mer rödbrun än vinterpälsen. Familj: Den största av de 35 vilda arterna i familjen hunddjur, Canidae, i världen. Utbredning: Europa, Nordamerika och Asien. Vargen är en av de landlevande däggdjursarter som haft den största geografiska utbredningen i världen. I Sverige fanns den en gång i tiden i hela landet, men de senaste åren främst i mellersta delen av landet. Fortplantning: Valparna föds oftast i slutet av april eller början av maj, omkring 63 dagar efter parningen. En kull består oftast av valpar, men man har sett kullar på upp till 11 valpar.