Känner mig oälskad av min sambo: min partner respekterar inte mig
Slutar man någonsin att känna sig en liten gnutta osäker?
Marianne 26 augusti, vid - Svara Mitt i prick! Där levde jag, med en man som älskade mig efter sin förmåga, och som kombinerade det med härskartekniker för att slippa se sina egna sår. Åh, tänk om jag hade förstått hur bra livet kan bli på egen hand! Jag var något fruktansvärt rädd för ovissheten. Men idag är det min egen hand som skriver på pappret. Så du som är rädd — visst mår jag dåligt vissa dagar numera också, visst är det ensamt och ångestfyllt, men aldrig i den omfattningen som det var tidigare. Aldrig så. Michael Larsen 26 augusti, vid - Svara Du är stark som tog steget mot ett större liv Marianne! Marianne 26 augusti, vid - Svara Tack för att du påminner mig! Molly 26 augusti, vid - Svara Likadant här men jag blir så trött på mig själv.. Michael Larsen 26 augusti, vid - Svara Vanans makt tar tid att bryta Molly. Det börjar med att acceptera dina tankar och känslor, och att den rätt använda tiden kommer att jobba för dig.
Min partner visar ingen kärlek
Jag o min partner sen snart 2 år tillbaka blir alltmer som främlingar för varann! Jag vill inte ha det så, men verkar vara den enda som kämpar för de basala bitarna i vårt förhållande! Saker som i min värld är nödvändiga o självklara för att ha ett levande Vi. Vet inte vad jag ska göra snart! Emilienne 22 september, vid - Svara Ja, till och med spegel med förstoringsglas!!! Ask me…. Usch så hemskt det var Sussie 30 september, vid - Svara Hittade av en slump in på din blogg. OMG så mycket intressant läsning!! Jag lever i en relation sedan 15 år, vi är gifta och har varsina 2 särkullbarn samt en gemensam åring. Alla mina känslor har varit långt borta då sjukdomen tagit över helt. Min man har varit en hjälte som klarat av att stanna kvar men detta har bidragit till att vi numer lever mer som vänner. Nu börjar jag sakta komma tillbaka och det gäller även mina känslor. Jag börjar bli mig själv igen som jag var när vi träffades. Är superförälskad i min man men han har svårt att vänja sig vid detta.
Min man är inte intresserad av mig
Jag behöver mer bekräftelse och kärlek — vad ska jag göra? Nu saknar jag närhet, omtanke och bekräftelse. Kommunikationen är död mellan mig och min partner. Fyra år har gått och vi har bråkat i tre år av dem. Vi kommer från helt olika familjer. Hans familj sopar allt under mattan och pratar aldrig om hur man mår. Min familj är rena motsatsen. Jag vill prata och diskutera om allt. Jag har ganska stort bekräftelsebehov medan han inte alls förstår sig på sånt. Jag vet att han kan ge, men med tiden har allt försvunnit. Jag kämpar själv med att få tillbaka dessa delar. Men ofta blir jag trött. Kör långa monologer till min partner, där resultaten alltid blir dem samma, han skiter i att lyssna, och gör mig ännu mer osäker. Säger håller du käften och bara lever på så kommer jag hitta tillbaka och vilja ge dig dem här sakerna du vill ha. Jag håller käften, väntar och väntar, han ger, men han ger för lite, jag vill ha mer och vi börjar om igen, jag kör med mina långa monologer, han blir vansinnig, jag är ännu otryggare, känner mig ensam, oälskad, oattraktiv mm.
Känner mig oälskad av min sambo:
Sex är en skarp spegel över hur förhållandet mår
Men - jag skulle aldrig någonsin i hela världen vilja att han kände att jag är så osäker så han måste bete sig så för att jag inte ska bli orolig. Det skulle kännas fruktansvärt att veta att jag är så himla osäker på oss och på mig själv att han seriöst måste se till att SMS:a mig snabbt så att jag inte ska bli helt nipprig. Det ska inte ligga på honom att läka mig med sin kärlek och uppmärksamhet utan jag vill att han ska känna att det finns noll press från min sida när det gäller sånt. Nu vet jag att varenda jädra SMS och kärleksord från honom kommer helt frivilligt och utan press och för att han vill och det känns mycket finare för mig. Dessutom tycker jag, personligen, att det skulle vara så gräsligt osexigt att vara den "osäkra flickvännen" som man måste komma ihåg att gulla med så jag inte säckar ihop av oro. Bara tanken på att han skulle sitta på nån fest och tänka "just ja, måste svara på det där SMS:et så hon inte tror att nåt är fel" får mig att rysa.