Stress och sårbarhetsmodellen: diathesis-stress model
Stress och sårbarhetsmodellen:
Stöd att hantera stress och oro
Modellen hänvisar till vårt genetiska arv, vår personlighet, våra sociala nätverk och miljön vi lever i för att förklara vem som angrips av olika sjukdomar. Alla människor har en viss grad av vad vi kallar för sårbarhet. Sårbarheten kan vi ha fått genom ett genetiskt arv men den kan också uppstå om vårt nervsystem utsätts för påverkan som hindrar det från att utvecklas på ett bra sätt. Det som avgör om vår sårbarhet uttrycks i form av ohälsa eller inte är om vi utsätts för en viss grad av påfrestningar. Alltså det som utlöser exempelvis en depression är en reaktion på en eller flera stressfulla händelser. Ju högre sårbarhet desto mindre stresspåslag krävs för att ohälsan ska uttryckas. Stress sårbarhetsmodellen förklarar hur vår hälsa är beroende av vårt genetiska arv, miljön vi växer upp i samt våra sociala nätverk. Det genetiska arvet Allt beteende är någon form av rörelser och alla våra rörelser styrs av vårt nervsystem. Därför är nervsystemet av oerhörd vikt då vi tittar på mänskliga beteenden.
Inre stress
Utforma en strategi för stödet Föra samtal med individen utifrån stress- och sårbarhetsmodellen Stödja individen att stärka sin förmåga att hantera stress och oro Träna färdigheter att hantera stress och oro Gemensamt utvärdera insatserna Att tänka på: Det finns lätt tillgängliga manualer att följa för att ge olika insatser. Olika insatser kan behöva ges, från en eller flera personer, som är involverade i individens vård och omsorg. Insatserna kan behöva ges under lång tid. Genomförande Stödet utformas tillsammans med individen som själv får berätta om sina resurser och svagheter. Vilka personer och situationer utlöser stress? Vilka situationer ger avkoppling och glädje? Kan vissa sysslor i vardagen underlättas för att minska stressen? Vilka förändringar behöver göras för att minska den generella stressnivån? Om individen har insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård och det finns behov av samordning ska en samordnad individuell plan upprättas, SIP.
Vad händer i hjärnan vid stress
Från Wikipedia Stress—sårbarhetsmodellen som förklaring av bipolär sjukdom. Stress—sårbarhetsmodellen är en teori om uppkomsten av vissa sjukdomar och ohälsa , som utgår från att människor har olika medfödda och förvärvade förutsättningar att klara av fysisk eller psykisk stress vilket är avgörande för huruvida man utvecklar till exempel psykisk ohälsa eller autoimmuna sjukdomar till följd av detta. Förklaringsmodellen, som är vedertagen inom bland annat svensk psykiatri , utgår från att det finns två komponenter som bestämmer individens sårbarhet: medfödda och förvärvade svagheter. Dessa två faktorer avgör individens stresströskel. Modellen bygger på Joseph Zubins och Bonnie Springs teorier om uppkomsten av schizofreni , som de kallade för vulnerabilitetsmodellen. Sedan dess har deras teori modifierats, och används som förklaring för uppkomsten av viss ohälsa och för att förklara att två individer klarar samma påfrestning olika bra.
Psykiatrikern: “Jämför dig inte med andra”
Därför ska vi inte jämföra oss med varandra. Istället ska vi lyssna inåt på vår egen personliga stresstolerans. Själv står du med kalendern full och har inte städat på veckor, medan andra verkar axla minst lika mycket och samtidigt gör långkok och åker iväg på långa helgutflykter. Känslan av otillräcklighet kan komma krypandes, men vi ska faktiskt inte jämföra oss med andra. Det är lättare sagt än gjort, men olika individer har olika förmåga att hantera stress. Ju högre sårbarhet du har, desto mindre stress och påfrestning krävs för att du ska bli utmattad eller deprimerad. Till exempel om du har en ärftlig risk, om du har varit utsatt för barndomstrauman eller andra svåra livshändelser samt om du tidigare har varit utsatt för depression eller utmattning, berättar psykiatrikern Lykke Munk. Vi är olika sårbara för stress Vår sårbarhet för stress förändras efter upprepade depressioner. Har du en gång varit utmattad eller deprimerad behövs det mindre stress för att utlösa ett liknande sjukdomstillstånd med psykisk ohälsa.