Rembrandt målning: rembrandt nattvarden
Rembrandts självporträtt
Målningen finns nu att se på Nationalmuseum i Stockholm där den är deponerad. Tidigare har målningen varit ulånad till National Gallery i London, Rijksmuseum i Amsterdam och Göteborgs konstmuseum. Motivet är taget ur Nederländernas historia och skildrar ögonblicket då bataverna svär en trohetsed om uppror mot Rom till sin rebelledare Gaius Julius Civilis år 69 e. Den är en del av en större målning som Rembrandt utförde för Amsterdams rådhus, men som togs ned efter bara några månader. Redan hade familjen deponerat den i akademiens nya lokaler på Fredgatan, men ganska snart överfördes den till Slottet där den kom att visas i Konglig Museum, Nationalmuseums föregångare. Målningens historia Den första skymten av det som skulle bli Claudius Civilis finns på en liten skiss på baksidan av en begravningsinbjudan från oktober som hade upptäckts i Graphische Sammlung i München. Målningen mätte ursprungligen 5,5 m gånger 5,5 m och hade beställts för att smycka ett större väggfält i Amsterdams nya stadshus.
Rembrandt målning:
Posters och tavlor av Rembrandt van Rijn
Dolda ljuskällor lyser upp den nattliga scenen där en brokig skara av anhängare svär en trohetsed om uppror mot Rom till sin enögde rebelledare Claudius Civilis år 69 e. Bataverna levde vid Rhens mynning och deras uppror sågs på Rembrandts tid som en historisk motsvarighet till Hollands frigörelse från det spanska väldet i slutet av talet. Målningen beställdes till det år nybyggda rådhuset i Amsterdam. Det hängdes på plats, men beställarna var missnöjda och den stora duken skickades efter en kort tid i retur till Rembrandt för justeringar. Verket återplacerades aldrig. Istället beskar Rembrandt målningen, som ursprungligen mätte 5,5 x 5,5 meter, för att sälja det centrala partiet till en privat köpare. Det har spekulerats kring varför beställarna var missnöjda. Kanske hade de förväntat sig en mer konventionell heroiserande historiemålning? Kanske var Rembrandts sätt att måla för rått och primitivt för den tidens smak? Målningen blev Rembrandts sista stora uppdrag Idag framstår Batavernas trohetsed till Claudius Civilis som det mest storslagna uttrycket för Rembrandts sena friare stil.
Rembrandt nattvakten
Munnen på bilden tillhör en av konstvärldens stora kändisar: Målaren Rembrandt, som levde i Nederländerna för ungefär år sen. Han var en kändis redan på den tiden. Då ville många beställa porträtt av honom, eftersom han kunde måla så levande, och hade ett så spännande sätt att få fram ljus och mörker i sina bilder. Kanske blev hans stil lite omodern - han sålde inte så många tavlor längre så han fick problem med pengar, och trasslade till det för sig på andra sätt också. Mot slutet av sitt liv var han ganska fattig och ensam. Men han fortsatte ändå att måla. Ofta målade han sig själv, genom att titta i en spegel och måla samtidigt. Det brukar kallas ett självporträtt, när en konstnär målar av sig själv. Under sitt liv målade Rembrandt nästan hundra självporträtt som man vet om. De är alla lite olika, med olika ansiktsuttryck och ibland ovanliga kläder eller hattar. På vissa självporträtt är han gammal och gråhårig, och på andra ung. På bilden vi ser just här där han har så röda läppar, är han bara 24 år gammal och har inte blivit en konst-kändis än.
Rembrandts modell
Vad är egentligen historien om Rembrandts sista målning "Batavernas ed"? Spara som favorit 13 november Rembrandts sista målning har orsakat en storm i den svenska konstdebatten och än är dess öde ovisst. Hittills har hon ofta kunnat begrunda hans sista kända målning "Batavernas trohetsed" helt själv — medan "Nattvakten" på Rijksmuseum i Amsterdam ständigt lockar horder av turister. Där finns visserligen fler tavlor av konstnären, poängterar hon. På det sättet är den unik och kan inte jämföras med "Nattvakten" som var heroisk och passade in i sin tid. Ett världsarv I höst har målningen som funnits i Sverige sedan talet hamnat i fokus. Konstakademien började att begära i årlig hyra för verket, och på grund av museets ansträngda ekonomi lyftes frågan om tavlan istället ska lånas ut till Rijksmuseum i Amsterdam. Margaretha Thomson är en av dem som har argumenterat för att den måste bli kvar i Sverige. Men varför har den ett sådant symbolvärde? Det är inte så att målningens innehåll eller Rembrandt har med Sverige att göra.