Steglits i sverige: steglits unge
Steglits i sverige:
Steglits läte
This post is also available in: Engelska Steglits -Carduelis carduelis Steglits — Carduelis carduelis Steglits är en liten färggrann fågel som tillhör familjen finkar. Steglitsen känns igen på sin brokiga fjäderdräkt. Den är brunaktig på ovansidan. Pannan och strupen är röda. Vingarna är svarta, med ett brett, intensivt gult band. Undersidan är vit med brunaktig anstrykning och förhållandevis stora bruna fläckar. Näbben är hoptryckt från sidan, har en skarp rygg och saknar hak bakom spetsen. Stjärten är kluven. Kroppslängden är 12 centimeter, vingspannet är 21—25,5 centimeter och vikten 14—18 gram. Steglits förekommer i Sverige framför allt i de södra och mellersta delarna. En del av det svenska beståndet flyttar i oktober-november till Väst- och Sydeuropa och återkommer i mars—april, medan andra övervintrar. Steglitsen är en vanlig häckfågel i öppna, trädrika landskap, trädgårdar och fruktodlingar. Den häckar två gånger om året — första gången i maj.
Julkalender 11/12 Steglits
Den häckar två gånger om året [4] — första gången i maj. Boet är skålformat och har tjocka väggar av fina stjälkar, strån, rötter, mossa och kvistar. Det brukar placeras högt i trädkronan, oftast i lövträd men ibland i barrträd. Honan bygger boet, men hanen kan bistå med att samla byggmaterial. Honan lägger fem till sex vitaktiga ägg med fina röda fläckar, som hon ruvar i tolv till 13 dagar. Ungfåglarna utfodras sedan av båda föräldrarna med frön och insekter under 13 till 15 dagar. Steglitsen och människan Målningen Steglitsan från av Carel Fabritius. Status och hot [ redigera redigera wikitext ] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar steglitsen som livskraftig , med stort utbredningsområde och stor population. Den tros dock minska i antal. I Europa tros det häcka 27,8—42,7 miljoner par. Svenska Artdatabanken listar beståndet i Sverige som livskraftigt. Över stora delar av dess utbredningsområde, exempelvis inom EU , är det i dag förbjudet att fånga eller inneha vilda fåglar, varför den i dessa områden inte längre förekommer som burfågel förutom i undantagsfall.
Steglits förväxling
Steglits — 11 december Steglitsens namn är ljudhärmande och gammalt. Det omnämns i svenska källor redan i början av talet. Bakgrunden till denna språkhistoria ligger att steglitsen länge varit populär som burfågel och att det redan under medeltiden fanns kringvandrande fågelfängare. Orsaken till steglitsens popularitet är dels det färggranna utseendet, dels dess kvittrande, vackra sång. I Sydeuropa är det än idag vanligt att man har hör steglitser sjunga från burar på balkonger. Fångst av steglitser är visserligen numera förbjuden i de flesta länder, men det finns fortfarande en svart marknad. Här i Sverige har steglitsen både ökat i antal och spridit sig under senare årtionden. Den förekommer i större delen av Götaland och Svealand samt längs Norrlandskusten. Enligt Svensk Fågeltaxering, som följer Sveriges fåglar som ett led i miljöövervakningen, är steglitsen en av de fåglar som ökar mest i Sverige. Det främsta skälet till denna framgång är av allt att döma klimatförändringen.
Publicerad - dec 17, Steglits är en liten färggrann fågel som tillhör familjen finkar. Steglitsen lever mest av diverse frön, främst från tistlar och kardborrar. Historiskt har den varit en uppskattad burfågel på grund av sin vackra fjäderdräkt och sin sång, och dess närhet till människan har gett den både symboliska kvaliteter och gjort den till ett populärt motiv i måleri och litteratur. Steglits förekommer i Sverige framför allt i de södra och mellersta delarna. Den överger de nordliga delarna av detta häckningsområde och flyttar i oktober— november. Delar flyttar till Väst- och Sydeuropa och återkommer i mars—april, medan andra övervintrar. Steglitsen är över stora delar av sitt utbredningsområde en vanlig häckfågel i öppna, trädrika landskap, trädgårdar och fruktodlingar. Den häckar två gånger om året — första gången i maj. Boet är skålformat och har tjocka väggar av fina stjälkar, strån, rötter, mossa och kvistar. Det brukar placeras högt i trädkronan, oftast i lövträd men ibland i barrträd.